lördag 11 juni 2016

Folkbildning är som parfym - bra att det finns, men synd att det behövs.

Idag har NBV Stockholms län haft verksamhetskonferens. Vi som var där fick bl a lyssna till Vladislav Savic, som berättade om konflikterna i Syrien och de kringliggande länderna. Man behöver inte lyssna speciellt länge för att inse att frågan är fruktansvärt komplex. Man inser också att diskussionen om en flyktingkatastrof i Sverige är ganska enfaldig.  Och man inser dessutom att lösningen för Sverige (om vi för ett ögonblick inte lyfter blicken och tanken högre än så) knappast är att stänga landets gränser och kasta ut alla muslimer. Sveriges integrationsproblem är bara en liten liten del av ett globalt problem, som är enormt. Bara för att Sverige gör sig av med sitt integrationsproblem kvarstår konflikten i Mellanöstern, och den påverkar Sverige, även om vi inte har några flyktingar och invandrare.

Folkbildningen behövs idag mer än någonsin. När högerextremister försöker få makt i Sverige genom att förenkla frågeställningar likt den ovan beskrivna, och leverera enkla patentlösningar på komplexa problem, behövs folkbildningen mer än någonsin. Enkla patentlösningar som att stoppa invandringen till Sverige löser inga problem, inte ens i Sverige och inte ens kortsiktigt. Folkbildningen behövs för att vi alla måste lära oss mer om vår alltmer komplexa värld, eftersom lösningarna kräver kunskap och insikt om problematiken.

Nedan några bilder från verksamhetskonferensen, som förutom Vladislav Savics föreläsning också innehöll en hel del kulturella inslag, och goda samtal.












fredag 4 juli 2014

tisdag 19 april 2011

Just B

Just nu, precis just nu, just där jag bor, befinner vi oss i det magiska ögonblick som saknar namn. Nalle Puh beskriver detta ögonblick som när man öppnat honungsburken och precis ska ta första slicken. Man är mitt i njutningen men har ändå fortfarande hela burken kvar. Och där är vi just nu. Vi är precis i det ögonblick när de första bladen ska till att slå ut på träden. Man har hela våren framför sig. Detta magiska ögonblick skulle jag vilja fånga och spara.

Men eftersom det inte går att spara ögonblick måste man göra något annat. Till exempel gå ut i våren och bara vara. (Just B) Och då kan det bli såhär:




lördag 1 januari 2011

2010 i bilder

Läge för en sammanfattning av året. I bilder. En bild per månad. Det är kanske inte alltid månades bästa bild, men garanterat månades viktigaste. (Bilderna blir större om man klickar på dem)

Januari

En bild tagen under en av, skulle det visa sig, årets många fotopromenader på stan. Detta är första bilden på det som definitivt skulle bli gatufotograferingens år.

Februari

Även februari bjöd på många fotopromenader i vår vackra huvudstad. Den här promenaden hade dock som syfte att fånga eländet med den snöiga, och gråkalla vintern.

Mars

För oss föreningsaktiva är årets tre första månader bråda dagar med alla årsmöten som ska klaras av. På den här bilden sitter Bertil och begrundar diskussionerna på ett av årsmötena inom IOGT-NTO.

April

Numer traditionsenligt samlas Stockholmssektionen och sektion fyrklöver av MHF:s campingklubb i Österbybruk i slutet av april eller början av maj. Och jag har väldigt svårt att inte försöka fånga det magiska ljus som alltid finns där vid den årstiden.

Maj

Kristihimmelfärdsdagen är sedan lång tid tillbaka Folknykterhetens dag, och firas bland annat på Skansen vid ordesnhuset Brofästet. På denna bild syns Madeleine, dagen till ära iklädd för ordenshuset tidstypisk klädsel, hållandes några notblad åt de artister som underhöll besökarna.

Juni
Även jag trillade dit och var tvungen att köpa mig ett makroobjektiv. Denna nyponros fann jag i bergen kring Johannesviks camping i Kungshamn, som var vår första campingplats på årets husvagnssemester.

Juli
Även i år hamnade vi i Simrishamn på semestern. (Säg vilket år vi inte gjort det.) Lite norr om Tobisviks camping ligger ett naturreservat som heter Vårhallarna. Där finns det en stuga som i alla tider har fashinerat mig. Jag vet inte vad det är för stuga, vad den har använts till eller om den fortfarande används till något. Men med sin mystisism lockar det mig varje år att försöka fånga just detta mystiska. Såhär blev resultatet av årets försök.

Augusti
Även augusti lockade med ett antal promenader i stan där jag försökte lära mig bemästra den ädla konsten som kallas gatufotografering. Under en av dessa promenader hittade jag denna helt underbara gatuartist. Hon stod och blåste såpbubblor och log mot folk. Inget annat. En helt fantastisk upplevelse.

September
Okey, lite fusk är det. Denna bild är tagen den 28 augusti, men det kunde lika gärna varit september. Det är ju inte mitt fel att Folkuniversitetet la sin kurs i gatufotografering en helg för tidigt. Bilden är tagen under denna kurs, och här kan man väl säga att årets gatufotograferande nådde sin kulmen. Bättre än såhär blev det inte.

Oktober
Oktober bjöd på många fina promenader med underbara höstfärger. Här syns fru och hund promenerandes på Järvafältet.

November

Första helgen i november var vi i Malmköping och såg till husvagnen. På lördagsmorgonen var det himla fint ljus, och inget kunde hålla mig kvar inne i husvagnen. Och som belöning fick jag denna bild. Senare i november var det också fotomässa i Älvsjö. i Fotosidans monter fanns en stor bildmosaik uppbyggd med inskickade bilder. Denna bild återfanns i mosaiken.

December
Vad vore en årskrönika utan en bild från golfbanan? Här har vi, både i våras före golfsäsongen, och nu efter golfsäsongen tillbringat åtskilliga timmar med en glad och lösspringande hund.


Och bättre än så blev inte i år. Men nya tag under 2011.

måndag 1 november 2010

Ett märkligt sammanträffande

Idag var jag med en arbetskamrat i bokhandeln på lunchen för att hon skulle beställa några böcker. Bokandeln ville då veta min arbetskamrats personnummer. När jag fick höra hennes fyra sista siffror höll jag på att trilla baklänges. Inte nog med att min arbetskamrat och min fru har samma förnamn, dom har exakt samma fyra sista siffror i personnumret också.


Vad finns det mer för likheter? Jag vet inte om jag törs leta.

onsdag 15 september 2010

Var är viktigt?

Tidigt i somras köpte jag ett nytt objektiv till min kamera. Det var ett så kallat makroobjektiv. Men det kan man krypa nära och fotografera det som är smått. När jag tittar på mina bilder från semestern ser jag massor med insekter, kottar, olika växter och framför allt blommor från Bohuslän, Värmland, Skåne och Västergötland. Den ena blomman finare än den andra. Men jag hittar väldigt få bilder på landskapet och på min familj. Man kan lätt tro att jag tillbringat hela semestern krypandes på alla fyra på berghällar strax söder om Smögen, i skogen mellan Fryksdalen och Klarälvsdalen, på sandstranden mellan Simrishamn och Baskemölla, och på Österplana Hed på Kinnekulle. Men jag gjorde mer på semestern, jag lovar.

Men uppenbarligen är det lätt att fördjupa sig i detaljer och missa helheten. Och det gäller nog inte bara för fotografer som just köpt sig ett makroobjektiv. Det gäller oss alla inte minst nu när hela Sverige går till val. Jag tycker inte man bara kan rösta efter vilket parti som ger just mig mest pengar i plånboken just nu. Jag tycker man måste lyfta blicken och fundera på vilket samhälle man vill ha.

Jag har lyft blicken från min egen makrovärld och sett mig om i samhället. När jag funderar på hur jag vill att det ska se ut, inte bara de kommande fyra åren utan även om tio och tjugo år, då känner jag att jag vill ha ett samhälle där medborgarna tar ansvar för sin framtid. Jag vill ha ett samhälle där alla medborgare lyfter blicken från sin egen makrovärld och funderar på vilket samhälle de vill ha, och sedan röstar därefter. Skulle dom rösta fel får jag väl leva med det. Det kallas visst för demokrati.

Vänner, lyft blicken från den lilla makrovärlden.......

...till världen runt omkring dig


fredag 13 augusti 2010

Man måste väl lita på sitt medium

Jag har flera gånger hört i radio (framför allt i P3 och P4) att man kan gå in på programmets hemsida och se bilder och filmer. Bilderna kan vara inskickade av lyssnare, och det är väl ok. Men filmerna verkar ofta vara från sändningen. Och då blir jag fundersam. Klarar Sveriges Radio inte längre av att göra radio? Måste man ta hjälp av bilder (både rörliga och stillbilder) för att få ut sitt budskap? Det tycker inte jag känns speciellt bra. Radio är ett ljudmedium. Det är meningen att lyssnaren själv ska skapa sig bilder inne i sin egen skalle. Det kan till och med vara utvecklande. Tror inte Sveriges Radio att folk har den förmågan längre, eller tycker man att man själva saknar förmågan att göra radio utan att förstärka med bilder och filmer? Man måste väl lita på sitt medium.

Jag är inte speciellt intresserad av film som medium. Jag ser lika gärna en film på DVD hemma i soffan som jag går på bio (jag vet, det är att häda i vissa kretsar. Jag är gift med en sådan krets.) Jag har därför inte upplevt det själv, men väl hört det i radio, i ett program som INTE refererar till sin hemsida, att i dagens filmer pratas det mycket mer än det gjordes för 10-15 år sedan. Om detta är sant (vilket jag förutsätter att det är, annars skulle detta blogginlägg fullständigt förlora sin mening) undrar jag varför det blivit så? Har filmmakarna glömt bort hur man framför ett budskap med bilder? Eller tror man inte att publiken kan ta till sig filmens innehåll utan att det förklaras ord för ord? Filmen är ju ett medium där rörliga bilder, ljudeffekter, tal och musik ska samexistera i balans med varandra. Varför gör man inte sådana filmer idag? Man måste väl lita på sitt medium.

Man ka ju hävda att jag är utvecklingsfientlig. Att radio kompletterad med bilder på webben är utveckling. Men den utvecklingen har redan skett. Radio med rörliga bilder kallas för film (eller TV. Det utvecklingssteget tog vi för gansk länge sedan.) Och filmer med mer och mer dialog är inte heller någon utveckling. Det finns redan. Det kallas i sin extremaste form för radioteater. (Mig veterligen kompletterar dock inte radioteatern sina produktioner med rörliga bilder ännu. Tack och lov för det.) Jag tycker man ska utnyttja sitt mediums alla möjligheter, varken mer eller mindre. Det är ju då man bäst för ut sitt budskap. Tycker man inte att mediet räcker till, eller har för många möjligheter ska man nog överväga att byta medium. Man måste lita på sitt medium

Bloggen som medium är i grunden avsett för skrift. Dock finns det möjlighet att även komplettera med bilder. Bilder i en blogg kommer sällan till sin fulla rätt. Bider ska över huvud taget helst visas utskrivna på papper, så därför betraktar jag bloggen som ett medium i huvudsak för det skrivna ordet. Jag brukar ibland komplettera mina blogginlägg med bilder. Men inte denna gång, för jag litar på mitt medium.