Man måste väl lita på sitt medium

Jag har flera gånger hört i radio (framför allt i P3 och P4) att man kan gå in på programmets hemsida och se bilder och filmer. Bilderna kan vara inskickade av lyssnare, och det är väl ok. Men filmerna verkar ofta vara från sändningen. Och då blir jag fundersam. Klarar Sveriges Radio inte längre av att göra radio? Måste man ta hjälp av bilder (både rörliga och stillbilder) för att få ut sitt budskap? Det tycker inte jag känns speciellt bra. Radio är ett ljudmedium. Det är meningen att lyssnaren själv ska skapa sig bilder inne i sin egen skalle. Det kan till och med vara utvecklande. Tror inte Sveriges Radio att folk har den förmågan längre, eller tycker man att man själva saknar förmågan att göra radio utan att förstärka med bilder och filmer? Man måste väl lita på sitt medium.

Jag är inte speciellt intresserad av film som medium. Jag ser lika gärna en film på DVD hemma i soffan som jag går på bio (jag vet, det är att häda i vissa kretsar. Jag är gift med en sådan krets.) Jag har därför inte upplevt det själv, men väl hört det i radio, i ett program som INTE refererar till sin hemsida, att i dagens filmer pratas det mycket mer än det gjordes för 10-15 år sedan. Om detta är sant (vilket jag förutsätter att det är, annars skulle detta blogginlägg fullständigt förlora sin mening) undrar jag varför det blivit så? Har filmmakarna glömt bort hur man framför ett budskap med bilder? Eller tror man inte att publiken kan ta till sig filmens innehåll utan att det förklaras ord för ord? Filmen är ju ett medium där rörliga bilder, ljudeffekter, tal och musik ska samexistera i balans med varandra. Varför gör man inte sådana filmer idag? Man måste väl lita på sitt medium.

Man ka ju hävda att jag är utvecklingsfientlig. Att radio kompletterad med bilder på webben är utveckling. Men den utvecklingen har redan skett. Radio med rörliga bilder kallas för film (eller TV. Det utvecklingssteget tog vi för gansk länge sedan.) Och filmer med mer och mer dialog är inte heller någon utveckling. Det finns redan. Det kallas i sin extremaste form för radioteater. (Mig veterligen kompletterar dock inte radioteatern sina produktioner med rörliga bilder ännu. Tack och lov för det.) Jag tycker man ska utnyttja sitt mediums alla möjligheter, varken mer eller mindre. Det är ju då man bäst för ut sitt budskap. Tycker man inte att mediet räcker till, eller har för många möjligheter ska man nog överväga att byta medium. Man måste lita på sitt medium

Bloggen som medium är i grunden avsett för skrift. Dock finns det möjlighet att även komplettera med bilder. Bilder i en blogg kommer sällan till sin fulla rätt. Bider ska över huvud taget helst visas utskrivna på papper, så därför betraktar jag bloggen som ett medium i huvudsak för det skrivna ordet. Jag brukar ibland komplettera mina blogginlägg med bilder. Men inte denna gång, för jag litar på mitt medium.

Att tala är silver, att lyssna är guld

I teaterpjäsen Den Starkare av August Strindberg är det två roller. Den ena rollen är stum. Hon har bara att lyssa till, och reagera på vad den andre säger och gör. Den stumma rollen är utan tvekan den svåraste rollen i denna pjäs.

Att lyssna är ingen lätt sak. Att prata däremot, det verkar vara mycket lättare. Jag har sett det ett flertal gånger, och jag såg det återigen när jag var på krogen senast. En man har fått kontakt med en kvinna och vill imponera. Vad gör han då? Jo, han berättar oupphörligt om sig själv och om allt bra han gjort och alla viktiga människor han känner. Och det slutar alltid på samma sätt. Kvinnorna tröttnar. Detta vittnar inte bara om att mannen är korkad. Det vittnar om att han är jävligt korkad. I raggningshandboken kapitel 1 står det att det enklaste sättet att verka trevlig är att låta den andre berätta om sig själv. Bara ställa lite frågor och lyssna intresserat. Men det verkar som om de flesta män inte har läst den boken, eller också har dom totalt glömt bort vad dom läst. Det kanske är lätt hänt efter några öl. det.

Tänk om lite fler män kunde hålla lite mer käft och lyssna lite mer på andra. Inte bara män på krogen utan män i alla positioner i samhället. Då skulle inte bara fler raggningsförsök sluta lyckligt, utan vi skulle garanterat få ett lite bättre samhälle.

Som tur är, för jämställdhetens skull, är det inte bara män som saknar förmågan att lyssna. Det finns även ett stort antal kvinnor som inte heller kan lyssna. Men varför är det så svårt att lyssna? Är vi rädda för den tystnad som kan uppstå om ingen säger något? Är vi rädda för tystnaden över huvud taget? Jag tror det kan vara nyttigt att lyssna till tystnaden ibland. Då kan man också lyssna till sig själv. Det kan ju vara så att man har något viktigt att säga till sig själv. Att man kanske borde njuta lite mer av tystnaden till exempel.